HUMÖRET är absolut i botten alltså! inte alls en smula glad någon stans! USCH. Jag känner bara hur allting bara sviker igen, hur jag åter igen kämpar för att vara glad och jag är så less på det för det är serriöst nästan den enda sidan folk ser av mig. Den dära glada tjejen som alltid skrattar och har det bra. Men ingen ser mig när jag är ledsen eller gråter HYSTERISKT! det är ingen som ser mig då. nä för ingen skulle vilja se det, det är ingen som sett mig gråta mig till sömns på nätterna det är ingen som ser de sida av mig. Och jag kan fan inte dölja det mkt mer alltså för jag har fått NOG!