Jag vaknade pågrund av ljudet jag hörde, var inte riktigt säker men jag trodde det var snyftningar. Så fort jag öppnat mina ögon var det borta, hörde inte längre ljudet.  Jag satte mig snabbt upp i sängen och förstod ganska snart att det var jag själv som gråtit, såg att kudden var alldeles blöt, jag hade vaknat av mina egna snyftningar. Jag tänkte hårt för att komma ihåg vad jag drömt, är inte riktigt säker men jag tror jag drömde om dig den natten. Tiden som varit så knapp men som fått mig att må så otroligt bra, minns inte senast jag mått på det viset. Jag hade känt kärleken och värmen i din blick men jag hade gjort bort mig, IGEN.  Lade mig ner i sängen igen för att försöka sova men gick inte alls nå bra, jag låg bara och funderade. Jag kände att jag var tvungen prata med dig men när skulle den dagen komma då jag ens skulle kunna tänka på dig igen utan att få tårar i ögonen, när skulle någon kunna nämna ditt namn utan att jag skulle känna att jag fick en kniv i hjärtat, skulle jag någonsin kunna kolla på dig igen utan att det skulle kännas som att jag dog ytterligare lite till.