jag vet att jag inte skrivit så mycket men det finns faktist en förklaring. Jag har jobbat och det har tagit knäcken av mig helt enkelt. har varit dötts trött alltså. kommer inte orka med det haha. men får försöka stå ut i 2 veckor till.

Men iaf. gissa vad som hände idag! JAG KÖPTE NY KAMERA!!! det känns heeeelt underbart. köpte ju även då ett objektiv till som är 55-250mm :) hihi i lööv it nu kanske jag kan få lite bättre kort på folkrace killarna :D  
Har ju dock tyvärr inte hunnit vara ute något med kameran så det får komma in bilder och kanske någon video någon annan gång helt enkelt ;) men jag lovar he kommer. Ingen som vill köpa en Canon eos 350D+ Canon EF - 18-55 ? ;) hehe men hörrni, tror inte ni vill veta om mina dagar i lastbilen så har inte så mkt att säga just nu. förutom att idag var älskling hos mig vi sov xD hahaha och det är precis vad jag ska göra just nu.
Eller iaf försöka. PUSSSSTJO

Lille hunden Barr är hos vetterinären IGEN!. Han blev biten av en huggorm uti halsen i söndags och han fick komma hem igår men nu åkte han in imorse igen för han mådde inge bra älsklingen. Uppsvullen hals och nos och ont i benet, ser ut som en groda/bulldog :( <33 älskar dig Barret<3

Har lekt med nå bilder tänkte lägga upp före/efter bilder :D kommer mer sen dock :) Pusspuss


Före;



Efter;



Före;



Efter;



Före;



Efter;

Nu äre så att enda gången älsklingen faktist gått med på att vara med på bilder jag tagit var idag så här kommer några:D Älskar dig <33



Ja vi är normala något mer du vill veta?

Steker med mina brillor uti folkrace banan I LÖÖV IT!!

Pussen! Hihi

Puss på pannan :D

Novell - Vårat ställe

Tårarna rann ner och kudden var alldeles våt, jag vaknade av mitt egna skrik och satte mig upp med en hastig rörelse. I rummet var det mörkt. Det enda lyset som fanns var från fullmånen utanför det stora fönstret så jag såg nästan ingenting, bara skrivbordet jag suttit vid igår kväll och skrivit ner alla mina känslor och tankar på ett papper. Jag kände bara de tunga tårarna falla ner för mina kinder och hörde hur de gjorde ett dunkade läte när de föll ner på täcket. Jag satt stilla, kände tårarna rinna och bara stirrade rakt in i mörkret ändå tills morgonen kom, jag tänkte nu är solen tillbaka, nu kan ingenting göra mig illa.

Jag hoppade till när jag hörde ytter dörren till den lilla unkna lägenheten öppnas och blev skräck slagen, vem kan komma vid den här tiden? Så hörde jag min mammas röst och var inte alls lika rädd längre. Hon var full som vanligt, festa var det enda hon gjorde nu förtiden. Hörde henne öppna sin dörr och gå in på sitt rum för att lägga sig och kanske få någon sömn. För att vara säker på att inte väcka mamma och göra henne arg var det lika bra att gå ut. Innan jag öppnade ytterdörren såg jag mig själv i spegeln, såg sliten ut eftersom jag inte sovit bra på väldigt, väldigt länge.

Jag gick till samma plats som alltid, till mitt egna lilla ställe på klippan där man kunde höra havet slå nedanför. Vädret var inte så bra det var fortfarande kallt eftersom det var tidigt på morgonen. Medans jag gick i min ensamhet föll tårarna ner för mitt ansikte och slog i marken under mig. Jag gick samma väg som vanligt förbi alla de fina hus, förbi alla de stora trädgårdar och in i skogen och jag kunde känna alla minnen bubbla upp till ytan. Tänkte på alla gamla minnen. På min uppväxt, alla glada känslor på den underbara tiden. Vad hade jag inte offrat för att få tillbaka allt vi hade, om så bara för en enda dag få tillbaka mitt gamla liv. Den lyckligaste tiden jag någonsin upplevt. Då jag inte visste vad misstag, depressioner och sorg betydde. Då jag inte behövde ha alla tankar snurrandes i mitt huvud hela dagarna. Jag skulle göra vad som helst för att få känna mig levande igen och inte ha alla mörka tankar, och alla tunga tårar. Inte behöva känna den bittra sidan av livet. Men jag glider bara längre och längre bort, gled in dit där jag aldrig kan ta mig upp. Aldrig få tillbaka det jag faktiskt ville ha, kommer aldrig tillbaka till det som en gång varit det enda.

När jag kom fram till klippan så var det som om jag kunde känna dig bredvid mig och jag kunde höra mig själv viska.

-          Jag saknar dig pappa, men jag kommer snart att vara med dig igen.

Jag kollade ut över havet och kände lugnet, hoppet och lyckan. Det här var bara vårt ställe ingen annans, inte ens mamma visste om detta det var bara ditt och mitt.
Men varför gjorde jag ett sådant misstag, det var tack vare mig du inte fanns här vid min och mammas sida längre. Hade jag bara lyssnat hade vi bott i samma stora villa, vi hade varit en helt vanlig familj. Det var mitt fel, alla sa att det inte var det men jag visste att mamma klandrade mig. Men ingen skulle någonsin mer behöva klandra mig. Jag kollade rakt ut över klippan mot sol uppgången och tog sakta några steg framåt, kände hur marken tog slut.
Jag fick en varm känsla i kroppen, jag kände lycka igen. Inget hat, ingen depression och ingen sorg. Bara lycka och kärlek.

-          Nu är jag hos dig pappa, ingen mera väntan. Viskade jag

Just nu känns det som om man lika gärna bara kan gå och lägga sig. för att aldrig vakna igen!


Alla säger att jag är en stark person, inte stark som i att jag kan lyfta saker utan att jag alltid tar mig upp igen med ett leénde på mina läppar, men jag orkar faktist inte det längre! Jag är ingen stark person kan ni inte fatta det! ALLT är bara ett fucking spel. så många av mina leénden som varit fejk när jag bara kännt hur allting river inuti mig. Och mina leénden nu, ni kan bara gissa att alla utav dem kommer vara fejkade en lång tid framöver, för jag vet inte när jag senast kände den hära smärtan så här stark! inte var det när jag såg min pappa gråta inte heller när min farmor grät kände jag så stor smärta. Inte kände jag det när jag kunde höra pappa sitta ute på kvällarna i köket och de bråkade och min lillasyster kom in i mitt rum och var ledsen! Inte när mamma och clemens bråkade och de bara skrek och grät. inte när det senast tog slut med någon. Näe, jag vet inte när jag senast upplevde samma smärta som jag känner nu. så ser ni mig le. så kan ni ganska säkert tro på ett fejkat leénde i hela mitt ansikte. Jag säger bara att jag orkar inte vara stark längre. har vart konstig i några veckor och jag vet inte varför och det fick den jag älskade mest att känna sig oälskad. och det var verkligen inte meningen och att veta att det är mitt fel alltihop, det går fan inte. Från att må så någorlunda bra till total sorg. det är fan skit! att inte kunna göra allt det som jag gjorde ogjort, att veta att jag inte kan göra något för att det ska bli bra det är fan skit! det går fan inte längre ! jag klarar inte av det. Allt är mitt fel och jag får helt enkelt skylla mig själv för att jag är en så fuckad person!, kan aldrig hålla fast i någon jag älskar, jag ska alltid göra någonting som förstör alltihop. Jag är så less på det, varför måste jag vara en sådan person som andra helt enkelt inte kan vara med eller älska.

Sitter o leker i photoshop

Legins - HM
Shorts - Cubus
Tröja - Gina tricot
skinn jacka - Cubus
Skor - skorette (eller hur det stavas)

kom till skolan strax efter 9 satt och höll på med ett prov sen kring halv 11 - halv 12 vart det och lämna nå nycklar på HSB sen tanka :D sen staaan med johanna pluttan där jag som inte skulle köpa nå köpte nå kläder och johanna som skulle dit inte köpte något alls xD haha fick skjuts tillbaka till skolan av fredde :d tack tack ;) och så var det bara in på lektion kl 1 :D hihi och slutade kanske kvart i 2. då vart det telemäklarna jo för du vet min mobil är bark igen så fick skicka iväg den. Efter det drog jag till dollar och handla nu sitter jag hos storasyster med katterna :D ändå ganska skööön dag. förutom att jag egentligen skulle börja 12 och att mobilen är konstig ;) Hehe men mu kommer en liten bild bomb för jag har haft tråkigt så har tagit massa roliga bilder med systers webb ;)




Nu orkar jag helt enkelt inte ladda upp någe mer :D såååå


PUSSPUSS PÅ ER <3